INGER

Nu är det söndag kväll och så skönt för nu har jag två lediga helger framför mig. Det känns så bra när jobbhelgen är avklarad. Man blir så trött av att jobba helg, för det stökas till så jävla mycket på ens avdelning. Det är då man hatar kunderna. Så i morgon blir det att röja upp på avdelningen så den blir fin igen. Sen ska det fyllas på varor och inventeras. Skulle även behöva bygga om en del, men det finns det nog inte tid till.

I dag köpte jag en svart julgran av alla saker. Det var ett skylt ex, som någon hade skrivit en lapp på : "Köp mig för 50 :- " och den har stått ett tag. Igår var den stackars granen på väg till soporna. Då hade Markel på jobbet skrivit till på lappen : Inger , snälla du får mig för 30:- , jag är desperat." Då kunde jag inte låta bli att köpa den.

Så nu är nästa jul räddad.

Förra lördagen var det dags för dressyr i "Seniorcupen". Det blir bara fler för varje år som anmäler sig. I år var vi 20 stycken men en hade strykit sig så vi var 19. Jag hade blivit lottad Ägrim i dressyr och det är ingen lätt häst, stor och bara springer med mig. Men dressyr är ju en sådan där bedömningssport som jag inte gillar. Men helt otroligt så blev jag delad 7:a, dock helt obegripligt. Slog t.o.m min ridlärare vilket borde vara en teknisk omojlighet. Så man kan säga att jag blev uppdömd. Annelie på en fin ritt på Haily blev i stället neddömd och ligger på en 13:e plats. Men om två veckor väntar hoppningen , får se hur det går.

I fredags bjöd min bror ut familjen på restaurang för han fyllde 60 i torsdags. Ingen visste vart vi skulle bara att det var speciellt och dyrt. Vi skulle mötas vid slussen kl 18.30. Därifrån tog vi bussen in till Kungsträdgården. Det visade sig att vi skulle till Mattias Dahlgrens Matbaren som har en stjärna i Guide Michelin. Flott värre. Det var väl både första och sista gången man åt så fint. Vi började med champagne och sedan bröd som låg i en fin påse men smör på en svart schifferbit. Förrätten var lax, renkött, pepparot, ingefära, något vegetariskt som såg ut som rom mm på en fin stenbricka och vitt vin till. Varmrätten var kött eller fågel. Kyckling på en tryffelnågonting eller flankkött med rödbetor o pepparot och rött vin. Efterrätten var en chokladfondant med vildplockad kakao från Bolivia med en caramelglass på en bädd av gräddfil med dessertvin. Och sist men inte minst kaffe med två olika kakor till. Det var supergott. Brorsan fick i alla fall 3500 :- på live it som han kan göra ett äventyr för, en digital fotoram med ett minne till, en tavla jag broderat och en flaska champane.

Jag har även köpt en skidhjälm och vantar så nu är jag klar för att åka skidor, bindningarna är inställda och klara. Ska se om jag o Annelie kan ta oss iväg till någon backe.

I morgon kommer hundpsykologen och ska kolla in Frasse och se vad vi kan göra åt hans dåliga sätt när han möter andra hundar. Även Primo behöver vi råd hur vi ska handskas med. Marley håller på trappa ner insulinet , får se hur det går. Micro har fått höja dosen igen till en tablett om dagen.

Detta är väl vad som har hänt och nu är det mindre än 400 dagar kvar till Karibien.

Nu har det gått ett tag igen, fattar inte hur jag orkade skriva varje dag förut. Nu är alla helger över, på trettondagen var vi och åkte skidor i Hammarbybacken. Det var ca 30 år sedan jag stod på ett par slalomskidor. Och då för 30 år sedan åkte jag 3.4 gånger en vinter, det är min skidkarriär. Jag hyrde utrustning eftersom det jag köpte begagnat för 30 år sedan är slängt för länge sen. Men nu har jag investerat igen. Jag har köpt nya pjäxor, nya byxor, begagnade skidor och stavar. Så nu är det bara hjälm som saknas. Men tyvärr har det ju nu varit plusgrader och snön smälter bort. Hoppas det blir kallare och mer snö igen.

I lördags fyllde Helene 28 år, tänk vad stor min lilla tjej har blivit. Hon som var så liten 45 cm o 2450 gram. Hon är i och för sig inte så stor nu heller. Brorsan fyller 60 år om ca 2 veckor och sedan fyller Annelie 26 år nån vecka senare. Känns som tiden rinner ifrån en. Dagarna efter nyårsafton dog min granne, han var bara 67 år, som min mamma var när hon dog. Jag gick till jobbet när dom kom och hämtade honom så jag såg när dom bar iväg honom. Alltid blir så påtagligt då och påminner en om att man inte är odödlig. Det kan hända vem som helst när som helst.

I dag åkte Annelie´s favorit häst Ramazotti till dom evigt gröna ängarna. Vi var och tog farväl av honom igår. Han hade varit halt ett tag och skulle aldrig bli bra igen. Synd att det är dom bra hästarna man gillar som försvinner.

Katterna Micro och Marley har varit hos veterinären igen förra veckan. Nya prover för att se om medicineringen är rätt. Väntar på att veterinären ska ringa och tala om hur läget är.

Ridningen började igen förra torsdagen, jag red Logan och han var faktiskt bra, inte i början men den sista kvarten i varje fall. På lördag startar seniorcupen med dressyr. I år har Annelie blivit så gammal så hon ska vara med i seniorcupen och inte US-cupen längre. På onsdag är det lottning så då får man veta vem man får. Det bästa vore Haily i dressyr och Ägrim i hoppning. Det värsta vore Philip i dressyr och Vera i hoppning tror jag.



Mini och mina nya fina pjäxor

Jag tycker hon är skithäftig. En morgon i december när jag hade min lediga dag så kollade jag på morgonprogrammet i tv 4. Då var Kat von D där och pratade om att hon var i Stockholm för att lansera sin nya bok. Efter programmet så tänkte jag att hon säkert singerade den här i Stockholm så jag letade upp på internet att hon skulle vara på Kulturhuset kl 12.30. Jag funderade fram och tillbaka om jag skulle åka in till stan eller inte. Bestämde mig för att göra det, intalade mig att jag skulle ångra mig eferåtom jag inte gjorde det. Det var kallt o snö och eländigt, men tog mig iväg till bussen för att ta mig in till stan. Trodde det skulle gå fort och jag snart skulle vara hemma igen. Kom fram till Sergel vid 12.30. Gick in på kulturhuset och såg världens kö. Först fick man ställa sig i en kö för att köpa boken. När jag stod där i kön funderade jag på om jag skulle köpa en eller flera, men beslutade mig för att köpa en till Helene i julklapp. När jag kom fram så var hennes nya bok på svenska slut, så jag tog hennes första bok i stället. Med boken glad i hågen skulle ställa  mig i kö för att få den signerad. Vilket visade sig att kön gick genom hela kulturhuset ut genom restaurangen och uppför en trappa. Eftersom jag skulle till veterinären med Micro och inte visste hur långtid detta skulle ta.Men jag ställde mig i alla fall i kön och räknade med att bli tvungen att strunta i det och åka. Tiden gick o kön rörde sig sakta. Hade ingen aning om att det var så många som ville samma sak som jag. Efter att ha stått där ett tag och tagit mig ner för för trappan o in i restaurangen, började jag prata med tjejerna som stod bakom mig. Dom var från Östersund och skulle tagit tåget ner till Stockholm bara för detta, men tåget gick inte så dom hade tagit sig ut till flyget och köpt en flygbiljett o lyckats ta sig hit. Jag sa att jag bestämt mig på morgon o tagit buss o tunnelbana in, medans dom planerat flera månader i för väg. Med en blick på klockan o en på kön, så lyckades vi ta oss framåt. När vi nästan var framme så tog Kat en paus o skulle komma tillbaka stax och då tänkte jag. Har jag ståt här så jäkla länge ger jag inte upp nu, då ringer jag till veterinären o säger att jag blir sen i snökaoset. Men så är hon tillbaka. När man väl kommer fram ska kameror o bok vara förberedda, först tänkte jag strunta i kort. Men väl nästan framme tänkte jag inte missa tillfället utan ger dom min mobil så jag kan få ett kort. Det går på några sekunder så är jag ute på plattan på väg till tunnelbanan med min signerade bok och en bild i mobilen. Hinner precis med tåget till slussen o bussen. Springer från bussen hem. Upp till morfar kastar in Micro i transportburen o järnet iväg till veterinären. Hinner precis. Julklappen till Helene är klar och jag har träffat Kat von D.

Det lever jag länge på, jag har träffat Kat von D.